Livet som tvåbarnsmamma

Graviditetsvecka 41+0.

Den 14/5-12 vaknar jag klockan 5:30 av att det värker lite i ryggen och fram under magen. Tycker att det känns lite konstigt och annorlunda, men inte så mycket mer än så. Jag går och kissar och konstaterar att det finns lite blodigt slem på pappret efter torkning. Tanken slår mig tillslut att jag kanske börjar få värkar, när jag ser på det blodiga slemmet. Men också tänker jag att det bara är inbillning att det skulle vara på gång. Har inbillat mig förr, och gör det säkert denna gång också. Går och lägger mig igen, oj:ar mig ibland över den svaga smärtan jag känner i kroppen.

Klockan 8:40 är vi hos barnmorskan för kontroll. Vi skall få tid för igångsättning i Borås, och kolla mina värden. Jag nämner för henne att jag tror att jag kanske börjat få värkar och förklarar hur det känns. Hon nickar och säger att då kanske vi skall testa och göra en hinnsvepning. Först tar vi mina mått. Fosterljuden är som vanligt, runt 140. SF-måttet ligger för tredje gången i rad på 37. Sen sätter jag mig i gynstolen, flinar lite åt R och säger att detta minsann är första gången du ser någon på riktigt i en gynstol. BM skrattar till lite och känner efter i mig. "Hoppsan säger hon, här behöver jag inget göra. Du är 4 cm öppen och jag känner på huvudet just nu. Det blir bebis idag!". Chockad är nog bara förnamnet för vad vi alla kände då. Hallå, där satt jag, på BM-besök, öppen och snart redo för en förlossning!

Klockan 9 åker R till Göteborg för att jobba, jag skickade iväg honom. Har hört så ofta att det stannar av och ja, jag tyckte ju inte ens att det gjorde ont. Men efter en stund började jag få lite panikkänslor. Tänkte att det kunde ju ändå gå väldigt fort detta. Så jag ringer till R, som precis satt sig på jobbet för frukostrasten kl 9:30. Frågar honom om jag skall ringa till Förlossningen i Borås, och han sa att jag får känna efter själv och göra som jag vill. Jag ringer. Berättar läget och vad BM sagt. Kom in sa dem. Så jag ringer hem R. Bland dessa panikkänslor får jag för mig att duscha och tvätta håret. Så då gör jag det. Min mamma ringer och jag grinar lite.

Vid klockan 10:45 är vi på väg till Förlossningen och Borås.

Klockan 11:45 tar de CTG-kurvan i 30 minuter. Värkarna kommer inte tillräckligt tätt, men de vill inte skicka hem oss då vi har en bit att åka. Därför blir vi tillsagda att ta en promenad på Knalleland (bland alla butiker) och vara tillbaka klockan 14:30 senast.

Vi vandrar runt bland butikerna, jag stönar till, vänder och vrider på mig och har ganska ont till och från.

Klockan 14:30 tar vi en ny CTG-kurva. Och visst känner jag att det blir starkare värkar, ont gör det till och från. 15:30 blir jag irriterad för att de inte kopplat loss mig, så jag ringer efter dem och de kommer på stuts och kopplar bort mig. En ny BM kommer in, presenterar sig som Carin och jag flinar och konstaterar att det är kul att vi heter samma. Hon känner efter och säger; "Du verkar ha en förmåga till att föda barn, Carin. Du är öppen 5 - 6 cm. Bra jobbat!" .