Elvira sover nu. Men oj vilket knorreri det var innan hon kunde somna. Vi misstänker att hon har lite magknip då det bubblar och knorrar i magen på henne, eller det har gjort igår och idag på eftermiddagen. Är ju inte hennes fel, men jag blir verkligen frustrerad över att hon är ledsen och gnäller, och inget verkar hjälp - förutom tutten. Tutten hjälper åt allt, den vill hon ha hela tiden, så fort det erbjuds. Hon kan äta hela tiden. Eller nej, det kan hon inte. Hon blir självklart mätt mellan matintagen, men det känns i alla fall som om jag inte gör annat än att ammar och har henne hängandes i tutten. Hur som, eftersom att hon verkade ha lite ont i magen så tappade jag upp ett bad åt henne förut. Elvira älskar att bada. Hon är jättenöjd i badet och tycker det är roligt att "hoppa" (spjänar emot badbalje-kanten med fötterna och trycker ifrån) i vattnet och ligga och ha det riktigt gött. Sen vart det matdax och därefter däckade hon, insvept i både pyjamas, tofflor och en varm filt. Svettbomb, here we come? :)


Idag har vi varit i Grude, hos mina föräldrar. Gav mamma en sen födelsedagspresent från mig, Johan & Jenny. Hon vart jätteglad. Så glad så att hon nästan började gråta, då är det bra :) Vi fikade lite, gick på promenad, köpte tomatplanta/gurkplantor och ja, sen gjorde jag alla de där "bebis-måstena" som att amma, byta blöja, vagga, pussa och gosa, och ja, allt det där. Fick lite hjälp dock :)

Imorgon vet jag inte vad jag skall göra. Har inget planerat - förutom tvättning av kläder. Herregud vad Elviras kläder går åt. Titt som tätt skiter hon ner sig ju! Trots blöja så hamnar det ibland bajs vid sidan av. Så imorgon måste det tvättas. Men en maskin tar ju nästan två timmar, så frågan är vad vi skall hitta på därimellan. Det beror ju också på hur natten har varit. Om jag har fått sova eller inte, annars kanske jag borde passa på att ta igen mig när ändå Elvira sover. Fast bara kanske. Vi får se hur det blir imorgon. Dagen är ganska planlös i alla fall.

Kan ju meddela att bebisbubblan inte bara är fylld med rosor och kärlek. Även lite frustation på nätterna kan jag klämma in. I alla fall om vi snackar om natten till idag, onsdag. Herregud. Virus var ju vaken från klockan 1 till klockan 4 inatt. Att jag inte dog av utmattning! Hon har två timmar sent på kvällen/natten som hon är vaken, det vet vi och det är jag med på. Men inatt blev det tre timmar, för att hon inte kom till ro när hon somnade vid klockan tre.. Hon slumrade till, jag vaggade henne, sjöng, och var redo för att somna själv - då vaknar hon igen, och är lite ledsen. Upp och gå, vagga, somnar in, sjunger, redo för sängen själv. OCH SÅ BÖRJAR VI OM! Klockan 4 var jag så trött, frustrerad och ledsen att jag valde att lägga henne i vår säng. Så fort hon hamnade tätt intill mig så somnade både hon och jag. Klockan 5:30 var det dax för mat igen.. men då somnade hon om direkt efter maten, som tur var. Men alltså, allt som allt har jag sovit 4,5 timme inatt, drygt. Då förstår ni att jag är trött idag och känner att det är lite extra jobbigt såhär på kvällskvisten när hon knorrar igen.. Hoppas på en bättre natt nu.

Vi hörs!
Puss & Kram
Elvira Anja Birgit Persson


15 dagar gammal

Allt funkar jättebra här hemma. Elvira växer, äter, skiter och sover. Ibland badar vi, skrattar, ler, gråter, träffar folk och tittar nyfiket på världen. Som sagt, vi mår bra.

Idag har R börjat jobba igen. Så min första ensam-dag spenderades hemma hos Lina & Alvin. Lite kaffe, tjöt och bebis/barn-mys på det. Var hemma vid 17-tiden med en hungrig dam. Så det första jag gjorde när vi kom hem var att amma Virus. Sen fixade jag middag - falukorv, makaroner och gårdagens sallad.

Imorgon ska vi åka till mamma & pappa för lite mormor-morfar-mys. De skall släppa ut deras får också.

Nej nu lägger jag ner skrivandet... det är väääldigt bökigt att skriva med en hand och det tar väldigt lång tid.

Puss & Kram

Graviditetsvecka 41+0.

Den 14/5-12 vaknar jag klockan 5:30 av att det värker lite i ryggen och fram under magen. Tycker att det känns lite konstigt och annorlunda, men inte så mycket mer än så. Jag går och kissar och konstaterar att det finns lite blodigt slem på pappret efter torkning. Tanken slår mig tillslut att jag kanske börjar få värkar, när jag ser på det blodiga slemmet. Men också tänker jag att det bara är inbillning att det skulle vara på gång. Har inbillat mig förr, och gör det säkert denna gång också. Går och lägger mig igen, oj:ar mig ibland över den svaga smärtan jag känner i kroppen.

Klockan 8:40 är vi hos barnmorskan för kontroll. Vi skall få tid för igångsättning i Borås, och kolla mina värden. Jag nämner för henne att jag tror att jag kanske börjat få värkar och förklarar hur det känns. Hon nickar och säger att då kanske vi skall testa och göra en hinnsvepning. Först tar vi mina mått. Fosterljuden är som vanligt, runt 140. SF-måttet ligger för tredje gången i rad på 37. Sen sätter jag mig i gynstolen, flinar lite åt R och säger att detta minsann är första gången du ser någon på riktigt i en gynstol. BM skrattar till lite och känner efter i mig. "Hoppsan säger hon, här behöver jag inget göra. Du är 4 cm öppen och jag känner på huvudet just nu. Det blir bebis idag!". Chockad är nog bara förnamnet för vad vi alla kände då. Hallå, där satt jag, på BM-besök, öppen och snart redo för en förlossning!

Klockan 9 åker R till Göteborg för att jobba, jag skickade iväg honom. Har hört så ofta att det stannar av och ja, jag tyckte ju inte ens att det gjorde ont. Men efter en stund började jag få lite panikkänslor. Tänkte att det kunde ju ändå gå väldigt fort detta. Så jag ringer till R, som precis satt sig på jobbet för frukostrasten kl 9:30. Frågar honom om jag skall ringa till Förlossningen i Borås, och han sa att jag får känna efter själv och göra som jag vill. Jag ringer. Berättar läget och vad BM sagt. Kom in sa dem. Så jag ringer hem R. Bland dessa panikkänslor får jag för mig att duscha och tvätta håret. Så då gör jag det. Min mamma ringer och jag grinar lite.

Vid klockan 10:45 är vi på väg till Förlossningen och Borås.

Klockan 11:45 tar de CTG-kurvan i 30 minuter. Värkarna kommer inte tillräckligt tätt, men de vill inte skicka hem oss då vi har en bit att åka. Därför blir vi tillsagda att ta en promenad på Knalleland (bland alla butiker) och vara tillbaka klockan 14:30 senast.

Vi vandrar runt bland butikerna, jag stönar till, vänder och vrider på mig och har ganska ont till och från.

Klockan 14:30 tar vi en ny CTG-kurva. Och visst känner jag att det blir starkare värkar, ont gör det till och från. 15:30 blir jag irriterad för att de inte kopplat loss mig, så jag ringer efter dem och de kommer på stuts och kopplar bort mig. En ny BM kommer in, presenterar sig som Carin och jag flinar och konstaterar att det är kul att vi heter samma. Hon känner efter och säger; "Du verkar ha en förmåga till att föda barn, Carin. Du är öppen 5 - 6 cm. Bra jobbat!" .

 

Vid klockan 16:00 ligger jag inne på förlossningsrummet, i ett badkar och sörplar jordgubbssaft. Värsta spa-behandligen flinar jag och R om. Har några värkar och kämpar mig igenom med lite andning och duschmunstycket mot magen. Sjunger hela tiden: "Sjörövar fabbe, farfars far. Det är minsann en hederlig karl. bla bla bla bla far och far, tjoanhaderittan lej - HEJ! Men oj, vad står på, Sjörövar fabbe hej och hå. Oj oj, vad står på. Oj, oj, oj oj oj OJ!". R bara ler åt mig. BM-Carin kommer in ibland och undersöker bebisens fosterljud, och klockan 17:00 säger hon till mig att gå ur badet för nu är bebisen påverkad och fosterljuden hade sjunkit lite.

Tar på mig den ultra-sexiga rocken och lägger mig på den mjuka sängen (NOT!) för en ny CTG-kurva. Öppen 6 - 7 cm vid klockan 17:30 och får ytterligare med beröm. Tackar tackar. BM-Carin vill ta hål på mina hinnor, och gör det. Bebis har bajsat i vattnet, men det var tydligen inge fara. Jag börjar testa på lustgasen och känner ruset i hela kroppen. Får stå upp och hänga över en sådan där gå/hänga stol (vad heter det?). Andas lustgas och tillslut kräks jag i en påse. Hatar spyor så jag kräks lite mer för att jag tycker att jag själv är så äcklig. Nu börjar det också bli lite luddigt med minnet kring vad som har hänt, hur och när. Det jag vet nu är vad R har berättat.

Jag får lägga mig på sängen igen och andas med gas. Har riktigt ont. Ligger tillslut på sidan. Kramar om R:s hand, skäller på honom som satt mig i denna situation, och drar i hans tröja - en smäll får han också, tydligen.

Klagar på att jag har ont i magen och då tappar man mig på urin. Jag skall då ha skrikit till BM : "VAD I HELVETE GÖR DU!!" - det gjorde uppenbarligen ganska ont på mig. Det kallades in en till BM för hjälp. Jag tar så mycket lustgas att jag försvinner och känner någonstans hur jag töms på något.. totalt borta.

Efter ett tag kommer en känsla av att jag måste bajs. Och det är min största skräck i en förlossning. Att bajsa ner sig. Hatar bajs! R ringer in på hjälp och BM-Carin kommer inrusandes. Hon talar lugnt med mig och säger att det inte är något att tänka på nu, det gör inget om det händer. Men det skiter jag i. Jag har riktig ångest över att känna mig bajsnödig. Hon menar dock på att hon blir glad när jag säger att jag måste bajsa. Vilket jag inte alls förstod i det läget. Jag skriker i 40 minuter, ca, att jag inte vill bajsa på mig, att jag kommer bajsa på mig. Att jag känner att jag har bajsat på mig (detta vet jag, talar jag om för henne, för att jag jobbar på förskola så jag vet hur bajs luktar - och det luktar precis såhär!) R och BM-Carin skrattar lite lätt åt mig, tydligen.

19:40 är vår lilla Elvira född. En skrikande och kletig bebis läggs på mitt bröst. R får klippa navelsträngen, som BM-Carin tycker ser riktigt "häftig" ut. Den var skruvad, typ skruvlock. Moderkakan kommer ut och spanar lite på den. Sen konstaterar man att jag fick en bristning på sidan som behövdes sys - 4 stygn. Tack Elvira ;)

Vid 22-tiden vägs Elvira och hamnar på 3820 g och 51 cm lång. Huvudet var 33 cm i omkrets.

00:30 är vi på BB-hotellet i Borås.