All min motivation för dagen är borta, som om vinden kom och blåste bort den. Det finns inte ens en gnutta kvar av min motivation. Jag skulle vilja krypa ner under täcket och stanna där tills imorgon. Men det går inte.

Egentligen var min plan för dagen rätt klar, åtminstonde i mitt huvud. Jag skulle gå upp, äta frulla och kolla runt på datorn. Därefter sätta mig och skriva klart min Teorigenomgång för att slippa det imorgon. Sen skulle jag göra ordning mig för arbete mellan klockan 15 - 18. Därefter hem och äta och slappa, kanske skriva lite till.

Vet ni hur det har sett ut hittills?

Vakna upp av att Robert ringer och berättar vad som hänt med bilen. Rusa upp och dra på mig kläder. Mötte upp Robert ute, kolla marken efter oljefläckar utan resultat. Gå in, prata om vad som har hänt, vad vi skall göra och hur vi skall lösa detta. Dricka kaffe. Kolla under motorhuven. Säga hejdå till Robert som blir upplockad av sin chef. Försöka flytta på bilen ensam, utan vidare resultat. Gå in och tycka synd om mig själv. Vänta på motivationen. Prata med Sofia i telefon. Prata med pappa i telefon. Prata med Robert i telefon. Prata med mamma i telefon. Vänta på motivationen. Och här är jag nu, i väntan på motivationen. Jag känner inte för någonting.

Så lyckat har det varit hittills av min super-duper-kick-ass-dag.. Jihad.

Jag måste åtminstone fixa ordning mig inför jobbet, det är en sak som är klar.
Puss & Kram

Jag känner mig inte så peppad idag, om man säger så. Dagen har börjat ganska dåligt, som till en början kändes som en kick-ass-dag, alltså en grymt bra dag. Det var som om någon kom och drog undan mattan för mina fötter och att jag pladask föll ner till verkligheten igen.

Robert fick ett samtal från sin kollega där han fick klart för sig att dennes bil inte startade, vilket var ett problem då han inte kunde ta sig någon vart. Stackarn tänkte jag när jag fick höra det, och blundade vidare. Robert åker som vanligt till jobbet. Idag skulle han till Lerum och fixa golvvärme hos någon. När han väl är i Lerum upptäcker han att vår bil tappar olja och att det är stora pölar med olja under bilen. Han ringer mig och säger att han kommer hem igen, sen lägger han på. Jag funderar en stund och tänker att han ju inte kan köra bilen med så stort oljeläckage, då skär ju sig hela motorn tillslut. Vilket jag skulle ringa och berätta för honom, men kommer inte fram då det tutar upptaget. Rätt som det är ser jag bilen komma hem igen. Robert pratar i telefon, och sen kommer han in.

Hans chef skulle komma och hämta honom och köra till Vårgårda, som han skulle till efter Lerums-jobbet. Undertiden sitter vi inne i köket och funderar på vad vi skall göra. Bil är inget problem, vi kan låna Skodan från Roberts föräldrar då de inte kör med den speciellt mycket ändå. Men då kommer nästa problem... vad skall vi göra med våran bil? Vi kan ju boxera den hem till mina föräldrar, men man får max boxera en bil i 30 km/h, vilket innebär att det skulle ta oss tre timmar att komma upp till herrljunga, som i vanliga fall tar typ en timme. Dessutom har vi redan fixat en oljeläcka i våras, då vi bytte allt som hade med oljan att göra. Och om vi skulle forsla upp vår bill till mamma och pappa, så står det ändå en bil i deras garage som pappa håller på att fixa.. PROBLEM!

Vi funderar på om vi skall skrota bilen, för den har trots allt gått närmare 28500 mil, vilket är väldigt långt. Bilen är dåligt skött från tidigare ägare, vilket också syns på den. Jag har sagt hela tiden att det är en tidsfråga om när bilen kommer paja totalt. Det känns liksom inte ens värt att laga skiten, då den garanterat kommer paja på ett nytt ställe direkt efter. Det är så det har sett ut för oss undertiden vi haft denna bilen, vi har liksom lagat den hela tiden, det hat alltid varit något.

Men då kommer ytterligare ett problem - hur skall vi få pengar till en ny bil? Jag kan säga såhär, jag skulle ge upp hela julen och alla grejer som våra familjer tänkt köpa till oss - för oss är huvudsaken att vi har en bil att ta oss runt med. För har vi ingen bil kan vi ändå inte åka till Herrljunga för att fira jul, eller till Kortedala för att fira jul.

Visst är livet underbart ibland? Jag är varken ledsen eller arg, mer besviken och irriterad över att det händer. Men samtidigt glad för att det hände i Lerum och Robert kunde ta sig hem, än att det hände på motorvägen påväg upp till Vårgårda.

Där står vi nu, och ikväll kommer Skodan körandes hitåt. Känns åtminstonde bra att vi får låna den så som vi gör ibland, veckovis. Det behövs nu, så får vi se vad vi skall göra med vår bil.. men, för mig lutar det åt skrotning.

I min handväska

Jag har en stor Björn Borg väska, som är mitt allt. Den har jag med mig överallt, vart jag än går. Den är svart men en axelrem som man slänger över huvudet - alltså ingen väska man har på ena axeln. Nej, det tycker jag är obekvämt. Jag har även en tillhörande plånbok till väskan.

I min väska kan man hitta mycket. Jag har alltid massor av pennor, tamponger/bindor, läpsyl, lippgloss, TUggummi (!!!) i mängder, kalendern, kollegieblock, mobil, plånbok, scarfs, vantar, mössa, lösa kvitton och frukt.

Googlad bild som hittades här; Tryck här för att komma till blogg.

Min väska ser nästan ut såhär, fast med ett lock över - och på det locket sitter den där silvriga brickan som det står Björn Borg på.