Denna dag har faktiskt inte varit rolig. Det var ganska mycket på jobbet idag.. många barn, dagens rutiner blev förskjutna med ca. 30 minuter och lite annat. När jag kom hem vid 14:40 var jag helt slut. Och ledsen. Hormonerna var på topp kan jag ju säga..
Talade med R, som sa att han nog inte kunde följa med på första mötet med föräldragruppen imorgon, klockan 8 - 9:30. Jag vart så förbannad, ledsen och besviken! Grinade, grinade och grinade lite till. Han menade på att det inte fanns mycket och göra åt saken, att han var tvungen. Och visst, han har ett jobb att sköta - men han har också ett barn på väg att vara delaktig i. Vilket jag minsann förklarade för honom också. Sen slängde jag på luren. För att efter en timme ringa upp igen och berätta hur himla dum och elak han var som skulle låta mig gå på detta möte helt själv. Som om jag vore ensamstående. Och så skulle det säkert bara sitta lyckliga och kärleksfulla par där, tillsammans. Och jag helt ensam. Nej tyvärr kunde min sambo inte följa med, hans jobb är viktigare.. kunde jag se/höra mig själv förklara inför gruppen imorgon. Vet att det kanske låter löjligt. Men jag fick ångest över tanken, och panik.
När R kom hem så straffade jag honom med att knappt säga hej, och grina igen. Han mumlade något som jag inte hörde och gick. Sen la jag mig i sängen, och grinade, och grinade och grinade lite till.. sen kom det ju fram att jag hade grinat i onödan, för det där mötet hade blivit inställt. Då passade jag på att grina lite av både lycka och ångest.. :)
Talade med R, som sa att han nog inte kunde följa med på första mötet med föräldragruppen imorgon, klockan 8 - 9:30. Jag vart så förbannad, ledsen och besviken! Grinade, grinade och grinade lite till. Han menade på att det inte fanns mycket och göra åt saken, att han var tvungen. Och visst, han har ett jobb att sköta - men han har också ett barn på väg att vara delaktig i. Vilket jag minsann förklarade för honom också. Sen slängde jag på luren. För att efter en timme ringa upp igen och berätta hur himla dum och elak han var som skulle låta mig gå på detta möte helt själv. Som om jag vore ensamstående. Och så skulle det säkert bara sitta lyckliga och kärleksfulla par där, tillsammans. Och jag helt ensam. Nej tyvärr kunde min sambo inte följa med, hans jobb är viktigare.. kunde jag se/höra mig själv förklara inför gruppen imorgon. Vet att det kanske låter löjligt. Men jag fick ångest över tanken, och panik.
När R kom hem så straffade jag honom med att knappt säga hej, och grina igen. Han mumlade något som jag inte hörde och gick. Sen la jag mig i sängen, och grinade, och grinade och grinade lite till.. sen kom det ju fram att jag hade grinat i onödan, för det där mötet hade blivit inställt. Då passade jag på att grina lite av både lycka och ångest.. :)
Det är bannemig inte lätt med dessa hormonattacker!
Avslutade kvällen med att baka två sockerkakor med smak av kardemumma & vanilj. Det var gott. Det tyckte R också :) Han har nog ätit upp en halv sockerkaka helt själv! Bra betyg där.
Imorgon blir det som sagt föräldragruppen, för oss båda. Därefter jobb.
Puss & Kram
Puss & Kram
Kommentera