All min motivation för dagen är borta, som om vinden kom och blåste bort den. Det finns inte ens en gnutta kvar av min motivation. Jag skulle vilja krypa ner under täcket och stanna där tills imorgon. Men det går inte.
Egentligen var min plan för dagen rätt klar, åtminstonde i mitt huvud. Jag skulle gå upp, äta frulla och kolla runt på datorn. Därefter sätta mig och skriva klart min Teorigenomgång för att slippa det imorgon. Sen skulle jag göra ordning mig för arbete mellan klockan 15 - 18. Därefter hem och äta och slappa, kanske skriva lite till.
Vet ni hur det har sett ut hittills?
Vakna upp av att Robert ringer och berättar vad som hänt med bilen. Rusa upp och dra på mig kläder. Mötte upp Robert ute, kolla marken efter oljefläckar utan resultat. Gå in, prata om vad som har hänt, vad vi skall göra och hur vi skall lösa detta. Dricka kaffe. Kolla under motorhuven. Säga hejdå till Robert som blir upplockad av sin chef. Försöka flytta på bilen ensam, utan vidare resultat. Gå in och tycka synd om mig själv. Vänta på motivationen. Prata med Sofia i telefon. Prata med pappa i telefon. Prata med Robert i telefon. Prata med mamma i telefon. Vänta på motivationen. Och här är jag nu, i väntan på motivationen. Jag känner inte för någonting.
Så lyckat har det varit hittills av min super-duper-kick-ass-dag.. Jihad.
Jag måste åtminstone fixa ordning mig inför jobbet, det är en sak som är klar.
Puss & Kram
Puss & Kram
Kommentera